Familjetidningen nr 18

Hon som de flesta av er känner står just nu i början av sitt vuxna liv och ser förväntansfullt framåt. Hon är glad, positiv, har mycket lust och energi.
Hon är tacksam för sitt liv som innehåller de flesta ingredienser hon kan önska sig.
Hon ser med stolthet bakåt på det faktum att hon snart har en färdig masterexamen med högsta betyg i alla kurser under sina fem år i högskolans värld.
Hon ser fram emot att börja jobba med något spännande, kanske påbörja forskarutbildning.
Hon är nyfiken, tycker om utmaningar och är målmedveten.
Hon ser inte många begränsningar i vad hon kan åstadkomma i sin framtida karriär.
Hon längtar efter att skaffa barn.
Hon ser med värme fram emot ett liv tillsammans med mannen hon älskar.
Hon känner sig älskad och trivs med sig själv.
Hon tycker att det är roligt att leva.

Men det finns en annan sida, mer gömd för omvärlden.
Hon är rädd för allt.
Hon kämpar mot sitt inneboende mörker och panikångest.
Hon är trött, har dålig aptit och mår illa.
Hon har dåligt samvete för allt.
Hon är fylld av känslan av att allt hon gör är falskt, att hon på något sätt bara lyckats lura omvärlden att hon är god. Hennes meriter känns också som en lögn, ett misstag som någon gjort.
Hon vill absolut inte jobba med något utmanande där det finns krav och förväntningar.
Hon vill helst vara ensam och gömma sig för världen.
Hon är svår att lära känna.
Det sista hon vill göra är att skaffa barn. Då finns det skyldigheter. Då finns det inte längre en chans att fly, att ta den enkla vägen.
Hon känner inte att hon förtjänar att bli älskad.
Hon tvivlar på att hon ska orka leva det här livet.

De olika sidorna har funnits med i mitt liv så länge jag kan minnas. Kvällen är och har alltid varit en bra tid för den mörka sidan. Jag vill ofta tro och har kämpat mycket för att den förstnämnda delen ska vara den enda. Ibland tror jag att hon har vunnit, att jag lyckats göra mig av med den andra delen. Men hur många mål jag än lyckats nå, hur lycklig jag än borde vara, hur fint mitt liv än ser ut från utsidan så lyckas det mörka ändå ta sig fram. Minsta lilla spricka och det sipprar ut i mindre eller större doser. Min skräck är att det mörka ska ta över helt, att det är hon som är den sanna, att det andra bara är lögn. Den mörka sidan är övertygad om att det är så. Men jag tror mig börja inse att ingen av sidorna är den sanna, att de tillsammans gör mig till den jag är. Jag antar att jag måste lära känna båda sidorna, lyssna på dem och lära mig att leva med dem. En sida som trycker på gasen och en annan sida som trycker på bromsen. En sida som öppnar dörrar och en som stänger dem. En nyfiken och en rädd. Jag får försöka hitta en harmoni mellan dem, hitta det som förenar dem. Båda vill bli älskade, bekräftade och vill vara goda.