jobb.skola.framtid

Imorgon ska jag på upprop för den första kursen på masterprogrammet i biomedicin, Vetenskaplig metodik tror jag den heter. Om det nu blir något program. Ska bli spännande att höra vad de har att säga om programmet och vad jag kan få för klasskompisar om det blir av. Jag har i och för sig inte tänkt ut någon plan B så jag håller tummarna för att det ska bli av och att det blir bra.

Känns lite segt att börja skolan redan nu. Slutade jobba i fredags efter att ha jobbat ända sedan examen i juni. Eller, nja, jag fick ju en vecka ledigt mellan examen och jobbet. Men lite mer semester hade inte suttit fel, men jag har väl mig själv att skylla. Hoppas på att det ska bli lite ledigt i samband med FFF så att vi kan få kolla på massor av film i 10 hela dagar.

Känner mig nästan lite dum som ska sätta mig i skolbänken igen. Nu har jag ju en examen och legitimation, det finns gott om jobb och det ger helt ok med pengar och jag tror jag är ganska bra på jobbet. Men det känns bara inte helt rätt. Jag vet inte riktigt vad det är jag är ute efter när jag pluggar vidare. Kanske är det för att jag tycker att det är så roligt, själva lärandet. Att jag föredrar studier framför jobb? För att jag behöver anstränga mig mindre när jag pluggar? Jag lyckades ju få högsta betyg i alla kurser och bli utsedd till årets farmaceut tillsammans med en klasskompis utan större ansträngning. Eller så är det drömmen om ett spännande jobb... ett utmanande jobb... ett jobb som passar mig... pengar kanske. Fast ur ekonomisk synvinkel är det säkert inte alls smart att plugga och dra på sig massa lån och leva knapert. Så det är nog inte pengarna. Jag har försökt tänka efter vilket jobb som kan locka mig. Forskning låter lockande, men jag vet knappt vad det skulle innebära att jobba med det. Men att sprida kunskap, undervisa på högskolan, det känns som något jag skulle tycka om. I teorin i alla fall. De viktigaste sakerna för mig är i alla fall att jag ska ha ett jobb som låter mig ha tid hemma med nära och kära och för mig själv (när vi på lågstadiet skulle skriva ner våra drömmar om framtidsyrket och alla andra skrev filmstjärna och polis skrev jag att jag ville vara hemmafru, nu ser det väl ut att leda åt lite andra håll, men grundtanken finns kvar, familj är viktigare än karriär- utan tvekan). Jag vill också ha ett jobb där jag känner att jag gör nytta, att jag gör något bra, som kanske ingen annan skulle göra precis som mig. Det återstår att se var jag hamnar. Ett steg i taget. Steg 1: gå på upprop

Nu kallar sängen. Natti