genteknik is the shit ;)

Oj vad tiden rinner iväg... måste lägga mig snart för att försöka vända tillbaka mitt dygn. Har sovit till elva, tolv de flesta dagarna nu. Det har varit helt omöjligt att komma upp. Jag har drömt väldigt mycket på nätterna och morgonarna så det har kanske med det att göra. Sen kan jag ju inte somna på kvällarna, som man kan räkna ut. Stackars Mats har inte lagt sig tidigare han heller och han har gått upp och jobbat och varit duktig. Han har börjat på det nya jobbet på John Bauer-gymnasiet nu. Mitt i all stressen med skolan. Men jag försöker ta hand om honom lite. Igår satt han uppe till två tror jag och skrev klart en skoluppgift, och jag ville hålla honom sällskap så jag satt brevid och (tro det eller ej) sydde en gardin för hand. Jag satt i och för sig och skrev på min forskningsansökan (som är examinationsuppgift i denna kursen) till tolv men efter det blev det husmorssysslor. Jag rensade bort julen och då var jag ju tvungen att sy den där gardinen så jag hade något att hänga upp när julgardinen i köket åkte ner. Men sen kunde vi ju inte somna (Mats var väl övertrött stackarn och jag var inte trött för att jag sovit hela dagen) så vi låg och skrattade åt, ja saker som var sjukt roliga då men troligtvis inte idag, ytterligare en timme eller så. Sen fick Mats pallra sig upp vid sju och jag sov vidare till tolv. Vilken hemsking jag är, men det är väl hämnden för alla år som det varit tvärt om :) Nästa vecka måste jag ändå börja gå upp tidigt.

Ikväll, fram till alldeles nyss, har jag i stort sett sträckläst en spännande bok. Det gick bara inte att sluta. Nej, det var inte en spännande deckare eller kärlekshistoria. Boken heter "Analysis of genes and genomes" och är en ca 400 sidors faktabok om genteknik (haha... vilken nörd jag är). Jag lånade boken av min labbpartner innan jul för det var den boken de hade haft i sin senaste genteknikkurs (som jag inte har haft) och jag tänkte att jag kunde ha användning av ett kapitel där till min forskningsansökan. Men när jag började titta i den såg jag att den innehöll det mesta som jag har känt att jag har saknat till denna kursen. Vi har inte haft något bok i den här kursen utan bara arbetat med artiklar och annat material. Jag har ju varit så frustrerad för att det har varit en hel del jag inte har kunnat innan denna kursen och har läst i artiklar och letat information på massa ställen för att lära mig om metoderna som vi pratar om och använder i denna kursen. Men det är ganska jobbigt att ta till sig information från så splittade ställen. Och så får jag se den här boken precis mot slutet av kursen. Men jaja, jag kände att en sån måste jag ha själv och beställde boken. Igår fick jag den. Det är precis som jag har haft en enorm törst efter sån information så jag bara läste och läste och sög åt mig som en svamp kändes det som. Jag kanske har saknat de här faktaböckerna. Sista tiden på farmaceutprogrammet hade inte några sådana böcker (det var ju exjobb och praktik mm) och förra kursen var också en salig röra med material. Visst det är ju inte så att sakerna i boken var helt nya, inte de flesta i alla fall, men det är just att få en struktur och helhetsbild av något och grundläggande principer bakom.

När jag blir stor vill jag skriva pedagogiska böcker om svåra saker...

Undervisning och utbildning i alla former lockar fortfarande. Jag har alltid känns att jag utvecklas mycket och lär mig mycket av att lära ut. Skapa begripliga strukturer av fakta. Jag har svårare för när andra ska lära mig saker. Jag behöver läsa själv, tänka själv, och skapa egen struktur.

Det går så mycket upp och ner, känslorna för vad jag vill göra i framtiden. Men just nu känns det i alla fall bra med programmet igen. Men tankarna att jag valt fel väg, att jag kunde gjort smartare val dyker upp ganska ofta. Men jag brukar försöka tänka att man inte kan veta hur allt ska bli innan man gör något. Man får ta det lite som det kommer och så blir det väl förhoppningsvis något vettigt av det i slutändan. Jag kunde ju inte veta hur jag skulle känna för de här ämnena och högskolestudier när jag slutade gymnasiet. Då var jag mest glad om jag skulle ta mig igenom något efter att jag varit nära att hoppa av gymnasiet och hade jättehög frånvaro under vissa perioder när jag hade mina svåraste år. Då hade jag fått känna hur svag jag kan vara och hur lite press jag klarar då. Visst hade jag mina intressen för biologi och kemi precis som idag och visst hade jag lätt för allt det redan då. Men det jag kände då var bara att jag måste hitta något som inte belastar mig för hårt, för då kommer jag inte hålla. Jag tror i och för sig inte att jag egentligen är så mycket starkare idag än då. Men precis som det varit under hela min skolgång blir allt bara roligare ju högre upp jag kommer och ju mer eget ansvar jag får. Jag har också upptäckt att jag nog måste ha ett arbete där jag har mycket eget ansvar, får tänka och känna att det jag gör är stimulerande och där jag lär mig nya saker. Men det känns som det hela är en sån hårfin avvägning. Gränsen mellan att ha ett stimulerande och roligt jobb men ändå ett som inte tar allt bra från mig, all energi och tid. För faktumet att jag prioriterar familj, att vara en bra flickvän och så småningom förhoppningsvis en bra mamma, högst av allt har inte ändrats. Jag hoppas bara kunna göra något bra av jobbtiden samtidigt som jag är det. Men som sagt, det är säkert en jättesvår balansgång. Några steg i fel riktning så är kanske balansen rubbad. Nu är jag kanske överdrivet dramatisk, men ibland känns det så. Hur långt vågar jag gå med att hitta ett intressant och roligt jobb, hur högt ska man satsa? Det finns ju en hel del godbitar av olika sorter högt upp. Men klättrar jag upp och tar dem tappar jag kanske annat viktigt på vägen. Sånt som kanske inte går att plocka upp igen. Jag vet ju hur det känns och hur det kan bli när det är mycket i skolan, när det är roligt eller bara stressigt, eller när jag har jobbat mycket, hur snabbt det jag egentligen tycker är viktigast blir prioritet 2. Men återigen, det går inte att tänka ut allt på förhand. Man får ta det som det kommer... fast kanske tänka lite ändå :)